Sanning är vad du anser.
ANUTET
Vi ser – och vet inget.
Aldrig tidigare så informerade. Aldrig tidigare så lite pålitligt.
Lögnen var tidigare dåligt utförd. Idag är den perfekt.
Bilder, röster, videor – syntetiska, plausibla, massanpassade.
Producerade på sekunder, spridda till miljarder människor.
Det som återstår är känslan: "Det måste vara sant."
Och just denna känsla används emot dig.
Det är inte längre möjligt att hämta sanning från ytan.
Den som idag blint tror, handlar blint imorgon.
Och den som handlar blint, används – av dem som driver vansinnet.
Du kan bara veta vad som öppnar sig för dig själv och vad du själv upplever. Det är den enda sanning som kommer att förbli.
ANUTET
Och vid varje antagande säger du någon gång: "Det tror jag."
Vad du anser vara sant formar din världsbild. Inte verkligheten själv styr ditt tänkande, utan det du tror om den.
Detta inleder ansvar. För sanning är ingen neutral instans. Den är ett val.
Vad du inte själv kontrollerar, måste du tro. Vad du inte själv kan se, kan du ofta inte kontrollera.
Och den som vill styra, styr först i riktningar som ska tros. Inte med lögner – utan med bilder, med utelämnande, med kontext.
Glöm allt från "God morgon".
Du kan bara veta vad du själv direkt upplever. Allt annat förblir påstående. Och varje som gör påståendet, har ett syfte – medvetet eller omedvetet.
Fiende är den som skapar fiendebilder.
ANUTET
Bra propaganda är inte att känna igen. Den styr inte med våld, utan med vana. Den verkar genom upprepning, genom tystnad, genom förtroende.
Ju mer komplex världen är, desto mer är vi beroende av information som vi inte kan kontrollera. Och just där börjar förskjutningen av sanning.
För den som har tolkningsföreträde kan forma verklighet. Inte genom att ljuga, utan genom att bestämma vad som visas, vad som inte – och hur ofta.
Inget hemligt plan ligger bakom, utan ren egen dynamik: Människor som oberoende av varandra ser samma fördel – och utnyttjar den.
Den som har makt att forma, skulle vara dum att inte använda den till sin fördel.
Och den som blir utan, är inte mål, utan kollateral skada – utan röst, utan scen, utan narrativ.
Sanning saknas inte bara för att den undertrycks. Den saknas också för att ingen vill se den. En tyst pakt mellan sändare och mottagare: Visa oss inget som tar vår ro – då tror vi på resten.
Så uppstår vakuumet där våld kan förberedas, utan att någon känner ansvar. För ingen har tittat noga. Och för att det var så avsett – från båda sidor.
Men vad händer om sanning saknas – eller förvrängs?
Den som är blind, bör inte ta vapen i hand.
ANUTET
Då står människor i skyttegravar, beväpnade mot andra, som förklarats som fiender. Inte av egen kunskap, utan för att det sagts till dem. Av medier, apparater, röster med räckvidd. På båda sidor.
Så görs soldater blinda: genom desinformation, genom halvkunnande, genom den emotionella laddningen av en påhittad motståndare. Och när de står mittemot varandra i skyttegraven, tror båda sig ha rätt – för de har aldrig själva kontrollerat.
De kämpar inte för sig själva. De kämpar för främmande intressen. Och dör för en historia som berättats för dem.