Globalt härskar 10 procent av människorna över de resterande 90.
Fördelningen av makt och kontroll sker globalt längs inkomstfördelningen och sträcker sig genom alla nationer.
Inkomstgränsen delar människor i de som måste spendera allt för att försörja sig,
och de som tjänar mer än de faktiskt behöver.
Den lagliga skyldigheten att betala och kompensera allt med pengar, till exempel av skattemässiga skäl,
cementerar skillnaden mellan de som är beroende av pengar och de som kan tillhandahålla dem.
Människor arbetar för mindre pengar än deras arbete är värt, eftersom de behöver pengar och inte har något val.
Investerare berikar sig på detta med oproportionerliga vinster.
Reglerna efter vilka detta sker främjas politiskt av lobbygrupper som finansieras av människor med pengar.
Skolor lär ut nödvändigheten och normaliteten av dessa regler enligt läroplaner som också är politiskt ansvariga.
Acceptansen i befolkningen stärks av medier som måste finansieras.
Medier måste finansieras och kritiserar inte pengarna och intressena hos sina ägare eller annonsörer.
Pengar investeras, ger avkastning, blir mer och mer och allt mer måste investeras.
Försäljningen måste öka, behov väckas – eller uppfinnas – så att mer och mer konsumeras.
Tillväxt som ruinerar världen och samtidigt splittrar den allt mer.
Lösningar kan endast säljas när det finns problem.
Om man vill sälja mycket stora lösningar för att tjäna mycket pengar, behövs mycket stora problem.
Hur skapar man alltså mycket stora problem?
Pengar är medel för makt för de som äger över de behövande.
Pengar skapar beroenden och därmed spänningsfält i denna värld.
Alla andra problem är symptom.